fram

En exponentiellt växande hög med skolarbete, planering av midsommarfest för dryga 50-talet svenskar samt fotbolls EM gör att dygnet börjar kännas kort. Som tur är har jag viss imunitet mot den senare febersjukdomen som tycks ha drabbat Europa. Det verkar faktiskt i mitt fall som att kronisk inflamation i bollsinnet har positiva biverkningar mot sportfeber. Paradoxalt, abnormalt eller bara logiskt, inte vet jag. Dock så har jag bestämt mig för att se alla svenska matcher och nu hade dom ju turen att vinna så ännu kan jag inte avföra den punkten från mitt schema.

Annars så har WG:t denna vecka förärats med en hund, närmare bestämt en Irländsk Setter vid namn Lucca. För att stjäla en känd ingress till en svensk roman, så "kom han som ett yrväder en aprilafton..." . Egentligen var det dock en måndag men ett yrväder det är han. När det vankas promenad förvandlas hallen till en röra av hund, skor, damm och nedrivna artefakter. Allt detta akompanjerat av ett skall som inte lämnar någon sjusovare oberörd. Hursomhelst är det kul med en hund, men ganska bra att ha en under kortare perioder. Tillräckligt för att man ska njuta fullständigt av det, men också tillräckligt för att inse konsekvenserna av att ha djur. Det perfekta djurägandet helt enkelt. Har ni behov av hundvakt vet ni med andra ord att jag alltid ställer upp.

EADS är ett för de flesta svenskar föga bekant företag. Det har dock den blygsamma storleken av mer än 110 000 anställda. Bland tyska studenter är detta företag rankat som en av de populäraste framtida arbetsgivarna och det var därför lite förvånande att som svensk få en av de 25 åtråvärda platserna till utflykten. Efter lite transportstrul anlände vi 9½ minut försent med våran buss och hälsades välkommna av före detta Fregattenkapitän och stridspilot Herr Eckert med orden "välkommna ni har nu 5½ minut på er att dricka kaffe", med en illa dold ironi.

Herr Eckert var tillika huvudansvarig för att ta hand om framtida utländska köpare till en av kronjuvelerna i EADS portfölj, stridsflygplanet Eurofighter. Till den rollen var han nog att betrakta som klippt och skuren. I ett rasande tempo målade han med snygga powerpointbilder upp en bild av företaget som hade kunnat få den mest inbitne propagandaminister att känna sig underlägsen. EADS står för European Aeronautic Defence and Space Company. Bland dotterbolagen dominerar helt Airbus som är helägt av EADS. Förutom det så tillverkar man stridsflygplan, raketer, helikoptrar mm och utför omfattande serviceprogram eller som Herr Eckert uttryckte saken bara ni betalar så kan vi göra i princip vad som helst. Bland de mer ovanliga uppdragen var att lacka om en Airbus A340 vars färg inte längre föll sin arabiska ägarinna i smaken längre, ett av många exempel.

Med på utflykten var också 3 stackars tjejer. Jag skriver stackars för dom var nog mer avskräckta än inspirerade av att söka jobb på EADS. Under frågestunden på eftermiddagen undrade en av dem försiktigt hur stor andel kvinnor som var anställda. Kort enkelt svar 0,25%. Nästa fråga var från en annan tjej som undrade hur det fungerade att ha barn om man var anställd. Alldeles utmärkt svarade Eckerts sidekick herr "glömt namnet på", jag har 2 st. Följdfrågan blev om det fanns dagsimöjligheter på företaget. Nja var svaret vi gjorde ett försök men ingen var intresserad så det lades omgående ner, men rättade han sig, här är det ju mest män som jobbar så det är egentligen inget problem. Till deras försvar måste man dock säga att de hela tiden betonade att de förmedlade saningen och att en förändring nog låg i nästa generations händer. Men att det var en grabbig kultur i företaget och att Tyskland ligger långt efter Sverige vad gäller jämndställdhet är det nog ingen tvekan om. För att återigen citera Eckert: "numera har vi faktisk kvinliga stridpiloter i Tyskland också, 2 st om jag inte minns fel. De flyger så att säga de första obemannade planen".

Det finns två saker som det kryllar av i Tyska städer. Det ena är apotek och det andra är bagerier. Att det finns många apotek  engagerar mig föga. Snarare faschinerar det att upptäcka att det är lättare att få tag i medicin än att hitta en mataffär. Jag vet inte vad det beror på men Tyskland är ju en marknadsekonomi så egentligen kan det ju inte finnas någon annan förklaring än att de är ett sjukt folk. När det gäller bagerierna så är de verkligen en skänk från ovan. Till och med där jag bor mitt  ute i spenaten finns ett bageri på 10 minuters gångavstånd. Naturligtvis granne med ett apotek. Det bästa är dock att de har öppet alla dagar i veckan till och med på söndagar. Denna morgon när brödkorgen ekade tom beslöt jag mig för att göra en utryckning med uppdrag att införskaffa bröd. Det är väl mödan värt att kosta på sig detta lilla besvär. De bröd som erbjuds kostar obetydligt mer än en Skogaholms limpa och då får man ett bröd, inte en uppblåst degklump förpackad i en polytenpåse. För att vidga liknelsen så finns det ju även i svenska mataffärer bröd som går under beteckningen grovt eller nyttigt och visst är de grova och nyttiga men också så förfärligt tråkiga. Tyska bröd har allt; de är grova, nyttiga och sist men inte minst goda. Lite som en välbekant reklam från samma land säger "Tre överaskningar i ett det går ju faktiskt inte..." , men här går det.

Det är därför förvånande att den nyttighetsvåg som drar över landet inte lyckats svepa med sig Skogaholmsbageriet och skickat det till övre murmansk eller var det nu skulle kunna tänkas platsa. Nej det är nog så med oss svenskar att vi gärna väljer det gamla trygga framför det nya ovissa. Varför ska man ändra på något som fungerat utmärkt förut? Det är därför som Sverige fortfarande står utanför EMU, har en stor andel socialdemokrater och slutligen gärna äter 2-3 skivor limpa enligt socialstyrelsens rekommendationer.

Välj själv:

  

Har lekt med min kamera mitt i naturen d.v.s i mitt hus. I ett av de andra rummen bor en annan spindel än den i förra inlägget omnämnda. Han eller för alldel kanske hon har specialiserat sig på att ge sig på saker väsentligt över sin egen storlek. I naturen gäller uppenbart inte att störst är starkast.

Ännu en intensiv helg är förbi och jag sitter nu på min kammare och summerar den lite för mig själv i väntan på att mitt något försenade sömntåg ska anlända. I fredags serverades brakmiddag till mina gästande studiekamrater, Ronny och CJ:s ära (de fick ta med sig ingredisenserna själva :-)). Köttfärsbiffar med potatis och gräddsås samt rabarberpaj med vanlijglass till efterrätt anrättades under glada hejarop tillsammans med ett svalkande glas Rose. Smarrigt och svenskt kan jag lova er. Apropå rabarber så kan jag meddela alla språkintresserade att uttrycket "att lägga rabarber på något" som beteckning för att stjäla inte existerar i tyskan. Även om jag gjort mitt bästa för att införa det så befarar jag att det dröjer innan uttrycket blir allom bekant.

För att göra en lång historia om resten ev helgen kort så bestod den av ett mycket lyckat besök hos släktingar i Heidelberg och Frankfurt. Båda städerna har sin charm och jag måste säga att Frankfurt har ett oförtjänt dåligt rykte. Den staden är definitivt mer än en fruktansvärd flygplats.

Nu närmar sig tåget, men innan jag slutar så kommer ytterligare en liten vardaglig naturbetraktelse som uppföljare till kråkjakten. Mitt hus är som sagt en mer än väl mogen 100 åring med avsaknad av ventilation och att sova utan öppet fönster vore olidligt. Dessvärre är öppet fönster och lampor en dålig kombination ur knottsynpunkt. Ibland kommer dock hjälpen när man minst anar det. I det hörn där min skrivbordslampa står har en spindel etablerat sig mycket strategiskt. Jag tror dock jag överlåter vidare spinnande på den tråden till min nyfunna lilla vän och kryper till kojs istället.

De senaste mornarna har jag drabbats av en ofrivillig väckarklocka. Utanför mitt fönster brukar runt kl 05.30 ett kråkpar inleda sin kommunikation med andra kråkpar i Englischer Garten. Vet inte vad dom diskuterar, men det är tämligen enahanda och fullständigt omöjligt att sova till. Skulle kunna tänka mig att de utövar terror mot alla små andungar som plaskar omkring nere på Isar. Ungefär som vildvittrorna i Ronja Rövardotter; "Nu ska blodet flyta..." I morse var måttet rågat och i ren desperation slet jag upp fönstret samtidigt som jag sökte något att kasta på dem. Det första min blick föll på var min återigen växande myntsamling av 1- och 2- cents mynt. Jag kan lugna alla djurvänner med att jag inte träffade, men förnärmade av att någon kastade småmynt på dem flög de sin kos. Tyvärr slutar inte detta inlägg som i sagor med orden "... och kom aldrig mer igen". Efter en kvart var dom tillbaka och om jag känner dem rätt sitter dom där imorgon igen. Tacka vet jag Arholma där man försiktigt kan smyga ut två pipor genom sovrumsfönstret och göra slut på eländet.

Surfade precis in på NyTekniks hemsida där man rapporterar om ett kul konstprojekt. En student säger sig ha utrustat en väska med GPS och sedan skickat den på en noggrannt specificerad resa jorden runt. Från GPS kordinaterna har han sedan kunnat skapat ett självporträtt över jordens yta. Tyvärr är hela historien fejk och DHL verkar inte inse reklampotentialen i hela historien. Här är länkarna hursomhelst:

• Nyteknik
• Projektets hemsida

Kan nog bli en rörelse på internet där man ritar bilder med hjälp av GPSer på skojiga platser världen över. Bara fantasin sätter gränser.

Efter förmodligen ett av de mest intensiva besöken på hemplan någonsin har jag nu återvänt till München för en välbehövlig semester med allehanda varianter av studier. Det kanske låter lite väl ironiskt, men för att göra en lång historia kort så har jag hunnit med följande:
- sjösätta, masta på och vårrusta 1 st segelbåt
- Träffa mor, syster och systerson
- Träffa handledaren till mitt kandidatarbete på KTH och söka litteratur till detsamma
- Ha kompisar på middag
och sist men inte minst ett hejdundrande värmländskt bröllop i dagarna 2. Väl märkt utan inbördes ordning eller klassificering. Det är kul när det händer mycket, men var också rätt skönt att i lugn och ro kunna göra sin internetrunda efter ankomsten till München; Facebook, bloggar, Blocket, tradera, m.fl.

I dag är utlovat 31 grader och sol. Kanske dags för ett första dopp i Isar?

Igår började sommaren, åtminstone så tillvida att jag bytt banner. Prova att trycka på uppdatera om den inte syns. Annars har jag äntligen fått klart med hur jag ska få till mitt kandidatarbete. Jag får skriva det på KTH och ska göra ett stabilitetsberäkningsprogram för enklare fartygsgeometrier. Skönt att få det ur världen eller åtminstone förutsättningar för att få det ur densamma.

Sedan 7 dagar är jag dessutom engagerad i ett nytt virituellt segelrace. Denna gång mellan Plymouth och Boston en nätt liten sträcka på dryga 1600 Nm. Jag har gått från plats 280 till 10 så distraktionsfaktorn har en klart växande tendens.

Jag har varit rätt frikostig med att dela med mig av mina halvdementa misstag. Man brukar ju säga att den smarte lär sig av andras misstag den dumme av sina egna. Tyvärr verkar jag ha anamat den senare varianten. Senaste tabben skedde för ett par veckor sedan egentligen, men uppdagades under fredagens lunch när midsommarafton kom på tal. Jag hade egentligen tänkt mig att åka hem denna helg och under inrådan från min bättre hälft som absolut hävdade att midsommar var sista helgen i juni bokat en resa hem. Om det nu finns någon mer än jag som fortfarande tror att midsommar är sista helgen i juni detta år så är det som dom säger i "fem myror är fler än fyra elefanter": fel! fel! fel! fel! Citat från Wikkipedia:
"Midsommardagen infaller i Sverige sedan 1953 alltid på den lördag som ingår i perioden 20-26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes Döparens dag"

Nåja vad är väl en midsommar i Sverige, det kan ju regna, sillen kan vara slut, gräddfilen härsken, men så kan den ju också vara alldeles alldeles ... Nåja, det får bli midsommar i München. Trots allt finns ju IKEA som en räddare i nöden och fiskmåsar finns kring Isar så lite skrgårdskänsla ska man väl kunna skapa i alla fall.

Har fortfarande finte ått tag i ett rimligt Semesterarbeit. De som jag hittat som skulle passa min profil kräver alldeles för mycket jobb. Jag skulle nog greja det, men till priset av att mitt starkaste minne från München är min dataskärm. Känns inte värt det så med lite tur och svensk flexibilitet kanske jag kan göra det hemma nästa vår istället.

Nu är batteriet i min dator som tur är snart slut. Så nu blir det fortsatt plugg i biblioteket innan det är dags för torsdagens höjdpunkt, föreläsning i Virvelströmmar i natur och teknik med doktor Trääpple. Vi går igenom allt ifrån lågtryck till badkarsvirvlars rotationsriktning. Visste ni förresten att om det inte fanns turbulens så skulle bara ungefär 2 flygplan i månaden kunna landa säkert pga det virvlar som bildas. Turbulensen gör att de löser upp sig på ca 30 -45 s istället för runt 15 dagar!

Helgen i München har bjudit på strålande sol och full sommar. Det bästa av allt är att den inte är slut än. Tyskarna har inte som svenskarna låtit sig luras på en fast helgdag till förmån för en till veckodag flytande nationaldag, som ändå ingen bryr sig om att fira. Nåja ledig är jag både idag och imorgon.

Hade besök av Anni i helgen. Vi var båda dagarana på utflykt i Bayern. I lördags vandrade vi i bergen kring sagoslottet Neuschwanstein och i söndags besökte vi Bayerns största sjö Chiemsee där det finns en kopia på Versailles. Detta slott byggde Bayerns sista kung Ludvig den II som en hyllning till sin franske namne den så kallade solkungen. Det blev tyvärr lite dyrt så han hann bara kopiera huvudbyggnaden och inte ens med den blev han klar. Men det som blev klart är desto överdådigare.

Jag har också testat att låsa in bilnyckeln till våran hyrbil i bagageluckan. Ingen imponerande handling ute i ödemarken. Desto mer imponerande är dock Tysklands motsvarighet till motormännens riksförbund,  ADAC. Ett telefonsamtal, en halvtimme senare och dryga tusenlappen fattigare så var nyckeln ute ur bilen. För alla er som vill veta hur man gör inbrott i en bil utan att det syns på mindre än 5 min kan jag mot en mindre avgift lära ut hemligheten. Som smakprov erbjuder jag en utrustningslista. Man behöver 2 blodtrycksmanschetter, en kil av trä eller plast, lite tejp och en lång ståltråd. Kan iofs vara bra att ha en gul ADAC jacka också för att inte väcka onödig misstänksamhet.

Turen förföljer alltid den skicklige sa en gång en vis man. Detta ödmjuka devis är så sant som det är sagt. Just denna dag har utvecklat sig till en riktig lyckodag för mig, sen om det är det gamla deviset eller bara en slump det överlämnar jag åt andra att bedömma.

Min första lycka var att äntligen bli av med min gamla skrotcykel. Jag fick hela 20 euro för den på Ebay. Ganska bra för en cykel som var trasig på mer än ett ställe. Ebay är helt klart säljarnas marknad.

Lycka nummer 2 var snäppet bättre. Efter först 6 veckors oavbrutet pluggande och sedan ännu ytterligare ca 8 veckors väntan kan jag äntligen lägga höstterminen till handlingarna. Den sista tentan i teknisk ellära visade sig även den vara godkänd. Jag har med andra ord klarat alla tentorna!!!!!!!!!!!! :-)

Snart ska jag hämta lycka nummer 3 på flygplatsen, kan det bli bättre?

Denna vecka är det "Mädelsfrei" i huset då tjejerna är på cykelsemster till Wien och när katterna är borta dansar... Inte direkt, men det blir lite annorlunda stämning på gott och på ont. Igår gjorde vi en extremt manlig middag efter att ha styckat råddjuret. Den bestod av öl och kött.

Kom för övrigt på en torr vits när jag vaknade imorse:

Hur hittar man till staden Wien?
- Man följer Schnitzlarna.

Min kompis Erik kom på en annan variant:
Man frågar en mytoman, så drar han en vals.

Där slutar min inspiration för idag.

Från västfronten intet direkt nytt kanske sammanfattar de senaste dagarna ganska bra. Solen skiner och studierna fortsätter i sin makliga takt. Igår var jag och pratade med en handledare om ett ev Semesterarbeit. Han var gästforskare från Libanon och mer än lovligt pratglad. Jag höll på att aldrig komma därifrån.Temat var intressant, men nog lite för svårt och framförallt tidskrävande. Imorgon ska jag träffa en annan handledare och se vad han har att erbjuda.

Ett av dagens projekt var annars att växla in min sedan september växande myntförmögenhet. Hemma kan man göra det så gott som överallt. I München går det på ett ställe, Deutsche Bundesbank. Med min cykel lyckades jag efter lite velande hitta rätt. Banken var ett fortliknande komplex en bit från centrum. För att komma in måste man gå genom en sluss och därinne väntade en vakt beväpnad med en revolver som till och med skulle fallti Clintan i smaken. Först fick man ta sina mynt och gå till Herr X som räknade mynten med en apparat från slutet av sjuttiotalet. Denna apparat spottade ut ett kvitto som försågs med dubbla stämplar och underskrift. Glad i hågen tog jag mitt kvitto på 25 Euro och fick sen ägna en kvart åt att köa till nästa Herr Y som sedan betalade ut pengarna. En dryg halvtimme senare stod jag välbehållen utanför fortet och kunde bege mig till Universitetet.

För övrigt så sköt jag en råbock på söndagens vakjakt. Ganska odramatiskt, men kul. Går inte in på några detaljer och skippar foton. Vill ni se blod och död föreslår jag filmen "bad taste".

Med vissa spår av valborgsfirande i traditionell svensk mening (exklusive eld) ägnades gårdagen åt husligt arbete. Inte i bemärkelsen städning, diskning eller matlagning utan en "extreme bathroom makeover". Äcklig mintgrön och flagnad vit färg blev medelhavsgult och vitt med lite färre flagor. Ett manngrant arbete med ett mycket synbart och fint resultat. Ganska slående vad lite färg kan ge för förändring.

Annars är det rätt skönt med långhelg. Trots söndagskänslor är det ännu nästan 3 dar till måndag och massor med tid till rekreation och nöje. Nåja allt är inte frid och fröjd. Idag ska jag ta itu med mitt just nu mörkaste moln på himmelen; att jag ännu saknar ett semesterarbeit. Det är ett mindre vetenskapligt projekt som är en förutsättning för att jag ska kunna börja fyran nästa år och slippa bli kvarsittarare.

Jag ser särskillt fram mot söndagen då WG:t med lite tur och skicklighet från undertecknad kan föräras ett råddjur till hushållet. Dock inte som husdjur utan snarare som en perfekt inledning på grillsässongen.

Att ha befunnit sig under försvarsmaktens skyddande vingar något för länge har gjort att jag ibland använder uttryck som för mig är fullständigt självklara men som får omgivningen att förvånat höja på ögonbrynen. Ett av dessa ej allom bekannta uttrycken är den så kallade stresskonen. Anledningen till att jag tar upp detta begrepp är att dagens övning i reglerteknik bjöd på ett utmärkt och för alla utom inblandade assistent ganska roande tillfälle att studera effekterna av hur prestationsförmågan väsentligt sänks under tilltagande stress.

För att börja i rätt ända så är stresskonen ett begrepp som beskriver hur människors beteende och förmågor förändras med tilltagande stress.

Jag har knappast kunnat undgå alla solskenshistorier från Sverige de senaste dagarna. Tyvärr har jag inte förrän nu kunnat matcha dessa. Igår kom värmen med 20 grader och ljumma vindar. Idag ska det bli ännu varmare. Tyvärr  får Baden-Baden stolen i trädgården vänta. Det är ju måndag och  på programmet står föreläsning i icke linjära finita element metoden.

Helgen bjöd annars på ännu en topptur. Denna gång i Küfstein som ligger i Österrike inte långt från tyska gränsen. Lite molnigt väder, men annars väldigt behagligt. Dessutom rena restauranggatan. Det fanns inte mindre än tre Hütter på vägen upp. Till min stora glädje hittade vi stor mängder späda nässlor och jag kunde bidra med en gourmetupplevelse i form av nässelsoppa till middagen. Tyskarna ser mig nog lite som en blandning av akademiker och grottmänniska från Sverige. Att man vet vad en blåsippa är och att nässlor går att äta samt skillnaden på en korp och en kråka är ingalunda självklar kunskap har jag noterat.

Det sista steget mot fulländad språkintegration är nu avklart. Jag vaknade imorse och insåg att jag just drömt på tyska. Drömmen i sig var rätt konstig. Jag drömmde att jag ofrivilligt var på ett tyskt värdshus och blev påtvingad massa mat från en buffe. Även om drömmen var på tyska så upplevde jag det som att jag inte förstod ett skvatt och framförallt oroade jag mig för vad det skulle kosta i slutändan. Som tur var vaknade jag innan notan kom och kunde i lugn och ro nypa mig i armen och inse att jag fortfarande var svensk. Stärkt av denna arla insikt begav jag mig till köket för att tillreda dagens portion "Haferschleim".

Jag har numera återigen en fungerande kamera. Dagens bild får bli gårdagens solnedgång över Isar.

Livet har sin stilla gång med betoning på stilla då högen med saker att ta itu med växer medan den motsatta knappast minskar. Kanske ett uttryck för håglöshet kan en del tycka, mjukstart säger jag. Mitt största problem just nu är att lyckas välja bort en eller två kurser för att inte få en favorit i repris när nästa tentaperiod nalkas om drygt 8 veckor. Alla kurserna jag påbörjat är bra och intressanta och genetiskt har jag ett lite för utpräglat "kan ju vara bra att ha" sinne.

För övrigt läste jag just på dn.se att årets skägg VM nyss avgjorts i Bayern. Det är ju just typiskt att man missade det. Hade nog i och för sig ändå inte kvalat in om man jämför med segrande kreationer. Tyskarna har en starkt dominerande ställning i skäggtävlarkretsar. Kan bara bero på en sak, mycket öl och ett kök starkt präglat av god tillgång på gris.