Stresskonen
Att ha befunnit sig under försvarsmaktens skyddande vingar något för länge har gjort att jag ibland använder uttryck som för mig är fullständigt självklara men som får omgivningen att förvånat höja på ögonbrynen. Ett av dessa ej allom bekannta uttrycken är den så kallade stresskonen. Anledningen till att jag tar upp detta begrepp är att dagens övning i reglerteknik bjöd på ett utmärkt och för alla utom inblandade assistent ganska roande tillfälle att studera effekterna av hur prestationsförmågan väsentligt sänks under tilltagande stress.
För att börja i rätt ända så är stresskonen ett begrepp som beskriver hur människors beteende och förmågor förändras med tilltagande stress.
För att börja i rätt ända så är stresskonen ett begrepp som beskriver hur människors beteende och förmågor förändras med tilltagande stress.
I takt med att stressen ökar begränsas tillgången till intellektet och handlat blir mer och mer irrationellt. Lite skämtsamt brukar man också säga att någon som är stressad är i konen. Jag brukar ungefär föreställa mig det som en person som springer omkring förblindad av en röd kon från vägverket på huvudet.
Dagens övning hölls av en assistent med ursprung i något östland, förmodligen Polen skulle jag gissa. Hans tyska var grammatiskt korrekt, men uttalet mycket lustigt. Agendan var tämligen fullspäckad och vartefter tiden gick tittade han allt oftare på klockan och började göra enkla misstag, vilket flera av de 500 närvarande studenterna vänligt påpekade. Till saken hör att svarta tavlorna manövreras elektriskt och är rätt stora så ju mer stressen tilltog rörde han sig allt oftare och irrationellare i serpentiner mellan OH-apparat, tavelmanövrering och själva tavlan. Om man skulle kunnat stänga av hans röst mot slutet så flaxade han mest fram som en förvirrad höna. Jag tyckte mest synd om honom, men kunde inte låta bli att återkoppla till stresskonen. Samtidigt är det slående vad en stor publik lätt gör köttfärs av en föreläsares självförtroende bara genom att det går lite snett från början och han avviker från normen.
Dagens övning hölls av en assistent med ursprung i något östland, förmodligen Polen skulle jag gissa. Hans tyska var grammatiskt korrekt, men uttalet mycket lustigt. Agendan var tämligen fullspäckad och vartefter tiden gick tittade han allt oftare på klockan och började göra enkla misstag, vilket flera av de 500 närvarande studenterna vänligt påpekade. Till saken hör att svarta tavlorna manövreras elektriskt och är rätt stora så ju mer stressen tilltog rörde han sig allt oftare och irrationellare i serpentiner mellan OH-apparat, tavelmanövrering och själva tavlan. Om man skulle kunnat stänga av hans röst mot slutet så flaxade han mest fram som en förvirrad höna. Jag tyckte mest synd om honom, men kunde inte låta bli att återkoppla till stresskonen. Samtidigt är det slående vad en stor publik lätt gör köttfärs av en föreläsares självförtroende bara genom att det går lite snett från början och han avviker från normen.
Kommentarer
Trackback
