Att tala är silver...
Till dagens frukost laddade jag hem SVD som pdftidning och läste med intresse Göran Skyttes kolumn. Han tar upp det som jag länge funderat på. Hur kunde det gå så snett för alliansen? Det som från början kändes som en frisk fläkt som sopade undan det trista trötta alternativ som tidigare härskade i Sverige verkar om jag citerar Skytte ha vänts till en politisk baksmällan. Sällan har en regering översköljts av så mycket kritik från de egna leden. Oavsett om det gäller borgerliga riksdagspolitiker, opinionsbildare eller journalister.
Det som faschinerar mig mest är dock att det i Sverige inte verkar löna sig att vara tydlig och hålla sina löften som politiker. Om man får tro opinionssiffrorna i dagens läge så verkar den optimala strategin för en politiker vara; "att tala är silver, att tiga är guld och att göra som man sagt är brons. Ett ovedertagligt fakta måste vara att en stor del av de som röstade borgerligt i senaste valet idag skulle rösta socialdemkratiskt. Varför frågar jag mig. Är det för att det är sexigt att betala skatt? eller var det en stor del väljare som inte visste vad de röstade på? eller är det kanske bara så att detta återigen är ett exempel på att svenskar nog är ett av världens mest förändringsrädda folk (se även inlägg om bröd). Oavsett vilket tycker jag det är konstigt. För vad har egentligen alternativet i form av oppositionen bidragit med? I mitt tycke i princip ingenting. Man är fortfarande lika trötta, anonyma, och oklara på vad man vill göra. Klart det kommer en del utspel, men frågar du mig känns det mest som att man ibland hissar upp en väderballong för att läsa av var vindarna blåser på hög höjd. Det senaste exemplet är om inte annat FRA-lagen. Ni vet den de själva skapat och nu lovar att avskaffa vid ett eventuellt maktskifte. Innovativt eller hur?
det är egentligen ganska tragiskt, men sverige lever ju efter devisen lagom och/eller "det var bättre förr".. man brukar skämta om det men det är nog tyvärr inte mer än sant. ett folk så fruktansvärt rädda för förändringar kommer förr eller senare halka efter. vad trodde de när man röstade fram di blåe? att man skulle göra som under göran... ingenting och vinna valen på att smutskasta 91-94-regeringen (som förövrigt får skit för att de inte lyckades bromsa det helvete S redan dukat upp för dom)... som med så mycket annat i hemlandet så visar sig svedala gång efter annan vara ett inskränkt bondesamhälle där "det ska vara som det alltid varit"
Till författarna av både artikel och kommentar, ni har en par sakfel som jag vill rätta till. Varsågod för det.
Torvald: Du har rätt i att det inte finns någon vettig oposition i nuläget, mycket riktigt så är de rätt tama. Men va gäller förändring och svenskars benägenhet till det så är ju faktiskt svenskar i allmänhet ett erkänt mycket förändringsvänligt folk. Eller du kanske pratar om ngn annan värld? Eller så har jag missuppfattat världen. Utveckla gärna..
Vad gäller kritiken mot de blåe uppfyller sina löften, som CJ benämner de, så handlar det ju inte i de flesta fall om "att" de gör saker utan "hur". Ex. är ju a-kassan.
De felen måste tillskrivas regeringen som inte lyckats förklara varför deras metod är så bra (oavsett om den är det eller inte).. Det kan aldrig skyllas på folket.. Lite som i en affär så har kunden alltid rätt.
Och vad gäller dig CJ, så får de borgerliga inte bara skit från opinion för sin insatts 91-94 utan från alla som yttrar sig i ämnet. Jag har aldrig hört ett positivt ord, de kom helt enkelt aldrig överens om vad de skulle göra.. Så det skenade.. Tack för mig, Hej!
"Rent allmant brukar det sagas att det var kreditavregleringen tidigt 80 som gav upphov till denna enorma kris. Att vara infantila politiker inte forstod realekonomi och lat kronan flyta tidigare gjorde inte situationen battre. (Ian Wachtmeister var otroligt nog den enda som stod upp i Riksdagen och sa som det var).
"
Ang. mitt förra inlägg, jag har nu hört en del bra saker om 91-94 regeringen, därmed är inte sista stycket i mitt tidigare inlägg öppet för kritik eller granskning
För att börja i kronologisk ordning så stort tack för kommentarerna! Det är alltid kul med lite meningsskiljaktigheter. Även om jag nog inte skulle vilja gå så långt som Ronny att hävda att min text innehåller sakfel. För mig är sakfel sådant man kan motbevisa med fakta såsom att jorden inte är rund. Tyvärr är så inte fallet inom politiken där känslor, normer och personlighet nog ofta styr mer än sunt förnuft. Hur ofta hör man en politiker säga jag hade fel...
Mitt påstående att svenskarna skulle vara världens mest förändringsobenägna folk kan jag naturligtvis inte bevisa. I mitt svar I bröddebatten (se tidigare inlägg) skrev jag att en av de värderingar jag främst lägger i ordet förändring är förbättring. I Fredrik Härens sommarprogram som jag redan rekommenderat säger han av egen erfarenhet från flertalet föreläsningar följande om skillnader i framtidstro. Om man frågar svenskar, indier och kineser hur många som tror att de kommer att ha det bättre om 5 år så tror ungefär 30% av svenskarna det i motsats till kineserna och indierna där 100% tror att de kommer få det bättre. Detta bevisar som sagt inte att jag har rätt, men det säger något om vilken inställning vi svenskar har till förändringar. Tror man inte att det kan bli bättre finns det ju ingen anledning till förändring hur bra argument än någon har.
Det är kul att du tar upp A-kassan som exempel Ronny, men jag skulle gärna vilja ha en utveckling på ditt "hur". Själv tycker jag det var en av de frågor som de var tydliga med i valrörelsen. A-kassan skulle bli självfinansierad (en försäkring) och därmed höjas. Naturligtvis innebär detta en flykt från kassorna vilket man också från början sagt på sikt förmodligen kommer göra den obligatorisk. Samtidigt som ersättningen skulle bli lägre för att göra det mindre attraktivt att vara arbetslös. Min uppfattning är att A-kassan är en försäkring som ska gälla under en begränsad tid av arbetslöshet och inte någon form av socialt understöd. Även om denna utgift svider så har skattelättnader gjort att de flesta ändå får mer kvar i plånboken. Naturligtvis kunde rubbet vara skattefinansierat vilket säkert någon skulle vinna på, men min mening är att systemet har förbättrats.
Vad gäller din liknelse så visst kan man säga att kunden alltid har rätt och att det är ett uselt betyg på hur bra regeringen varit på att marknadsföra sig och sina ideér efter valet. Men jag vidhåller ändå att en relativt stor börda också vilar på folket och framförallt den enskildes sätt att kritiskt granska en mediebild. Innan valet var enligt min mening pressen mycket borgarvänlig, efter valet har det helt svängt. Precis på samma sätt som opinionen har gjort. Det är ingen enskild förklaring men jag efterlyser mer medvetenhet och fritt kritiskt tänkande hos gemene man.
Slutligen tragedin med borgarna 91-94. Jag håller nog med om att det inte var så lysande. Det mesta jag kommer ihåg är pinsmaheter som Birgit Friggebo i tensta och Ian Wachtmeister som staplade ölbackar. Däremot så håller jag med CJ om att det nog inte var den mest geniala politik som bedrevs under 80-talet och som sedan ledde fram till kriserna under början på nittiontalet. Som sagt den som är satt i skuld är icke fri och bördan till denna skuld vilar ej på borgarna. Tyvärr är det lika ovanligt med ansvar för misstag som att någon säger jag hade fel i politik.
A-kassan & hur..
Jo, visst var de tydliga med att "Arbete ska löna sig" och att a-kassan ska bli egenfinansierad men vad mycket av kritiken som jag tagit del av handlar om vissa detaljer som följt med de rubrikerna. De talade visserligen om att kassan skulle höjas och eventuellt bli obligatorisk, men jag förstår att när dessa rubriker omvandlas till avgiftshöjningar på flera hundra kronor så blir det en liten "jaha" upplevelse för vissa. Speciellt när man kanske förberett sig på skattelättnader och bättre tider för plånkan.
Det är möjligt att det med ev. skattesänkningar el. dyl. blivit förmånligare, men återigen, i min värld är de för dåliga på att tala om det (om det nu är så).
Jag tycker inte om snyltare, jag tycker man ska arbeta om det finns jobb. Jag tycker inte att det är ok att man går arbetslös (och på arbetslöshetskassa) bara för att det inte finns jobb "i min bransch". Men det finns uppenbarligen en viss skillnad mellan hur det är utformat just nu och hur vissa trodde att det skulle bli.
Och en fråga bara: Är det möjligt att göra en försäkring obligatorisk?
Ja, onekligen finns det en faktor bakom opinionen som verkar vara en divergens mellan vad folk trodde och vad det sen blev. En del är mycket riktigt som du säger dålig marknadsföring, en stor del tillskriver jag mediernas skildring, men jag vill inte gå så långt att lämna den enskilde utan ansvar. Om jag vill köpa en korv utan färgämne så måste jag själv läsa innehållsförteckningen. Tycker jag att en borgerlig regering låter bra måste jag själv sätta mig in i vad det innebär. Att det saknas information är knappast något problem. Tyvärr är det nog så att det finns för mycket information och då är det lättare att låta sig svepas med av rådande medievind än att själva skapa sin egen bild.
En försäkring kan absolut vara obligatorisk. Två exempel som redan finns är trafikförsäkringen och olycksfallsförsäkringar för företag gentemot anställda. Men visst har du rätt i att det kanske inte är helt solklart.
Man kan ju inte gå omkring och anse att det ska finnas ett fallnät om man inte bidragit till att bygga det? Ska man ha del av akassan borde man väl bidra till den också? och är man för slö för det så får man väl stå sitt kast? Världen vi lever i skulle inte fungera som den gör idag om man inte tog lite ansvar för att upprätthålla en viss typ av standard.
När man kanske förberett sig på lite mer i plånboken? faktum är ju att folk fått mer i plånboken. vari ligger problemet? även om de nu skulle gå +-0 med en obligatorisk a-kassa så är ju utdelningen bättre än tidigare.
personligen är jag av åsikten att alla dessa vallöften och makroekonomiska förändringar endast är sätt att bluinda för de verkliga problemen. Politiker och den tröga byråkrati och pengaslutande kringverksamhet som egentligen bara sväljer grå massa. Fler raka beslut av kompetenta personer. Statstjänstemän som sitter insprängda i nåt arkivberg och utreder den trafiksituation som förelåg 10 år tillbaka i tiden kostar bara pengar och kommer i slutändan egentligen bara fram till vad experter, allmänhet och media 10 år tidigare redan visste. JA. Stockholms trafiksituation är ohållbar. JA. en centrumtunnel behövs i malmö eller vad som helst. Se bara på södra länken, underdimensionerad men nybyggd. Var någonstans tog det sunda förnuftet vägen?
Jag förespråkar Sverige som första företagsstyrda landet i världen. Med högt utbildade, handlingskraftiga, trovärdiga, ärliga och socialt anpassade människor med en vilja att driva oss framåt i ledningen.
Skräckexemplet måste ju ha varit Bosse Ringholm som finansminister (eller för den delen Chilo som idrottsminister). Finns det inga krav på kompetens och fackkännedom. herregud.
usch mitt första stycke där låter lite fjortisaktigt
Först och främst: Usch vad dessa verifieringstexter är jobbiga..
Men nu, lite små kommentarer..
Glömde bort att kommentera det där med ballongen Torvald. Det är den nya typen av politik har jag faktiskt läst. Det är för dyrt att driva frågor som man själv brinner för, istället tar man tag i de frågor som kan ge bäst avkastning i form av ökade op-siffror. Tragiskt och tråkigt men även förståeligt.. Minsta energiprincipen
Visst har man eget ansvar det ifrågasätter jag inte.. men jag tittar på det ur olika perspektiv. Om jag som enskild person vill ha det p ett visst sätt, då kollar jag upp vem som kan fixa det och röstar på den. Men det gör kanske inte alla.. Vårt samhälle är tyvärr inte idag uppbyggt för en levande demokrati. Det är nog lätt för oss studenter att hänga med men när vi har jobb, barn, garage, hundar och svärmor som tjatar så är det kanske svårt att hänga med.. Därav politiska budskap i små raklamsnuttar på 30 sekunder. Det är inget försvar, bara en möjlig delorsak..
Ur partiets perspektiv så tycker jag inte att man ska sitta och gnälla att folk inte läser programmen, det är deras uppdrag att förmedla vad de vill göra och hur. Ingen vill sitta på en chefsposition och driva ngn annans frågor.. Därför vill man vara väldigt tydlig med vad som ska göras, vilka som ska påverkas och inte.. Politiker har så svårt att stå för att vissa åtgärder faktiskt kommer att klämma dit vissa grupper.. och då kommer det kritik.. Men en sådan öppenhet bygger iofs på att alla nyttjar den.
Försäkringen..
Trafikförsäkring och olycksfallsförsäkring är valbara så till vida att du kan välja att köra bil eller välja att idka näringsverksamhet.. Dessa försäkringar är också till för att skydda de i din omgivning, dina medtrafikanter och dina anställda. Kan du välja att stå utanför arbetsmarknaden..? (I praktiken ja men ni förstår kanske hur jag menar)..
Teknokrati eller vad det kallas? Det har jag också tyckt vart en spännande tanke men nog ändrat mig med tiden. Tyvärr eller tack o lov, beroende på hur man ser det, så finns det nog lika många åsikter bland näringslivsfolket som inom det nu styrande skiktet om hur saker ska göras. Och en viktig skillnad är att ett land inte i alla fall ska drivas av ekonomiska mål utan mänskliga och miljömässiga. Där gör sig en företagsledare kanske inte som bäst. Eller det kanske finns sådana också. Men hur kvalificerar men sig till att vara en av dem som bestämmer och vem har folkets mandat att göra de bedömningarna.. En av de största fördelarna med demokratin är egentligen den att hur åt helvete det än går så är det folket som är ansvarigt.. tillsammans.. vilket alltså gör stadskupper ganska onödiga i sådana länder..
skillnaden är väl att näringslivsfolket har något in huvudet
verifieringstext?
Det här ser ut att bli en riktig långkörare. Får se vem som tröttnar först :-)
Vad gäller tekonkrati så har jag också lockats av tanken, men jag är nog mer inne på Ronnys linje att tekonokrati snarare är en fiende till demokrati än en frälsare. Det är lockande med tanken på att försöka besätta poster inom politiken med "rätt" kompetens. Politiker är dock lika mycket människor som företagsmänniskor och att den ena kategorin skulle vara ärligare, trovärdigare, handlingskraftigare än den andra tror jag inte på. När det gäller ministrar och riksdagsmän tror jag mer på att försöka hitta människor som har just nämnda egenskaper och som "representerar folket". Sakfrågor och detaljer har man rådgivare, tjänstemän mm till. Däremot när det gäller myndigheter och deras chefer håller jag med dig och där har vi i alla fall fått en viss förbättring vad gäller rekrytering och tillsättning. Det gamla deviset att gråa bortgjorda sossar gömmer man bäst på ett slott som landshövdingar eller myndighetschefer håller så sakta på att försvinna med vissa undantag som Margareta Winberg t.ex. Men som sagt det kanske är en åldersfråga vilken uppfattning man har ;-)
Försäkringen
Jo jag förstår vad du menar men alternativet vore ju ett frvilligt medlemskap med konesekvensen att en som icke är medlem och får kicken då blir utan ersättning. Vedebörande har inga pengar inget jobb och landar således på sociala myndigheters bord och det är ju inte annat än trist och tråkigt för båda parter.
Ronny, visst har du rätt i att människor struntar rätt blankt i politik och saknar i stort samhällsengagemang. Detta är också trist och tråkigt. Dessvärre tror jag trenden går åt fel håll också. Medborgarna ser bara till fel och brister i vårat system och gnäller på att de betalar för mycket skatt. Sällan hör man någon yttra ovationer över fina parker, bra sjuvård, gratis utbildning som exempel. Därmed inte sagt att det finns förbättringspotetntial, men vi är kort sagt mer eller mindre allihopa på ren svenska förbannat bortskämda! Jag efterlyser lite mer öppen syn och ett större engagemang. Lite som Strindberg som sa att "..min eld är den största i Sverige och jag ska om ni vill sätta eld på hela detta usla nästet!" . Låt för guds skull bara denna eld var blå i så fall...
Alla är vi väl människor, men jag tror att jag lika lite som många av de som styrt vårt land senaste årtiondena är rätt människor till just det.
de som är engagerade är i regel inte akademikerna utan de missnöjda landsortsborna och rödtottarna som anser att akademikerna ska betala deras leverne. Se bara på en sån sak som robin hood-skatten.
För att få in engagemang från kompetenta människor (och inte bara människor) bör man väl göra politiken till något som faktiskt kan vara värt att satsa på. som det är i dag, fastnar de i riksdagen några år för mycket och får sen en ambassadtjänst i uzbekistan eller motsvarande.
rotation, förnying och framförallt krav. hur svårt ska det vara.
det är klart "att vi inte ska klaga", ska vi ju tydligen aldrig göra i sverige. tänk om man bara utnyttjat de skattemedel som verkligen betalades in. hur mycket finare skulle inte våra parker vara då? kanske man till och med skulle få spela fotboll på gräs i stockholm. slippa betala skolmat. sänka kollektivtrafikavgifter, förbättra snöröjning, utvidga bredbandet. you name it. jämför inte med tröga maskiner som exempelvis tyskland som har både en tiodubbel folkmängdskropp att förflytta och dessutom ett aningen mer svart förflutet.
att en sådan som exempelvis lars ohly inte blivit utkastad är ju också en gåta. vad skulle hända om reinfeld sa han var nazist? så vitt jag vet har kommunism genom århundraden lett till diktaturer, folkmord, missär, hungersnöd, planekonomi och mycket annat icke önskvärt. Hur kan det fortfarande inte vara tabu?
Oj oj oj, det var många intressanta trådar i dessa kommentarer. Vet ej var jag ska börja, så jag nöjer mig med att konstatera att studenter uppenbarligen har mer tid för dylikt än vi som jobbar för att försörja oss själva och alla andra som står utanför arbetsmarknaden!
Kram på er :)
generad
