fram

Igår fick jag en insikt. Det hela började med en dålig start på en labbkurs i konstruktionsritning med dator så kallad CAD. Jag fick en restplats och kom därmed in i övningen lite sent och tilldelades en labbkompis som var utbytesstudent från Kina. Han förstod ungefär hälften av vad som sas och jag förstod nog en fjärdedel av vad han sa. Vi låg efter redan från början och allt som kunde gå fel, gick fel. Vi blev trots att assistenten stannade kvar extra inte riktigt klara med vår maskindelsritningar. Irritationen från min sida växte från linjärt till kvadratiskt med tiden eftersom jag först själv måste förstå och sen visa den stackars förvirrade kinesen.

På vägen hem hade vi sällskap på tunnelbannan och då hade jag återfått en viss del av mitt vanligtvis oklanderligt goda humör. Jag frick reda på att han läst tyska ett år och nu kommit till Tyskland för att göra sin Master-examen. Han tyckte också att kursen var lite för svår så han funderade på att hoppa av vilket gav mig lite dåligt samvete. På det hela taget verkade han väldigt ensam och mest som att han inte trivdes så bra. När vi satt där och pratade så insåg jag vilken skillnad det är på oss människor beroende på från vilken del av jorden vi kommer. Framförallt kom jag dock att tänka på hur det skulle var för mig om det var omvänt. Ett års studier i kinesiska och sen till Kina för att studera teknik på den nivå som är här. Då skulle jag mig nog också känna mig lite utelämnad och ge ett än mer förvirrat intryck. Det gamla deviset, det finns alltid två sidor av ett mynt är så sant som det är sagt.