fram

Befinner mig återigen på svensk mark efter att ha tagit "fakiren" från München. Fakiren är egentligen en beteckning jag fått från Karlskrona där det fanns ett morgonflyg till Stockholm som gick kl 6. Varför det kallas så säger nog sig självt. Mitt gick visserligen 40 min senare, men morgonen inledddes ändå kl halv fem.

Syftet med detta inlägg är dock inte at informera om min position utan att utge en rekomendation och jag vill verkligen det starkaste råda er att följa den. Klicka på följande länk, "Sommar med Fredrik Härén" . Då kommer ni att ladda hem podversionen av nyss nämnda persons sommarprogram. Ta er sedan den dryga timmen tid att lyssna igenom det och reflektera över vad han säger. All form av beskrivning eller refererande av detta program vore onödigt och skulle inte heller ge det rättvisa. Lyssna, tänk efter och kanske kan det leda till något nytt för dig!

Imorgon beger jag mig till schärgården och om någon undrar över min position så är jag student vid tekniska universitetet i München och kommer befinna mig långt ifrån en telefonkiosk.

I skrivande stund brukar normalt rusningstrafiken av hurtiga tyskar vara i full gång utanför mitt fönster, men så är icke fallet i dag. Ett slags nervöst lugn har lagt sig över München. På avstånd kan jag från mitt öppna fönster ana ljud som påminner om fotboll. Det är mycket som står på spel ikväll. Turkar är den i särklass största invandrargruppen i Tyskland. När man talar om invandrare i Sverige så talar man om turkar i Tyskland. Berlin kallas på skämt för turkiets andra största stad och faktum är att de är många. Av Tysklands ca 82 miljoner inånare har runt 2,5 miljoner turkiskt ursprung. Precis som i Sverige existerar integrationsproblem här också. Oavsett vem som vinner får man hoppas att sporten förenar och inte förgrenar och att ingen blodspillan kommer att ske.

För att gå från det ena till det andra så tror jag att jag idag har hört mitt hitills längsta tyska ord: Geschwindigkeitswichtungsfunktionenraum. I princip omöjligt att översätta till ett svenskt ord, men det betyder verkligen något. På svenska skulle man nog säga viktfunktionsrymnd för en hastighet.

Imorgon beger jag mig till Sverige för att fira min försenade midsommar :-)

Det finns en låt av Kent om midsommar som börjar  "Sverige, Sverige älskade vän, en tiger som skäms..." . I dessa dagar av FRA-lagar med tigrar som inte tiger och tal om en demokrati i sönderfall visade i alla fall dryga 50-talet svenskar att vi är tigrar och att vi inte skäms för vår midsommar i alla fall. Den melankoli och ironi som Kent förmedlar i sin sång om midsommar gjorde sig icke besvär.

Vi hade lyckats skrapa ihop det mesta som man kan förvänta sig av en svensk midsommar. Här kommer ett utdrag:

• 1 st midsommarstång
• 14 backar öl
• en ansenlig mängd snaps
• 35 burkar IKEA sill
• 2 badbaljor pastasallad
• 1 st grillbil med 30 kycklingar
• Små grodor och klassiska tävlingar som säckhoppning

Sen hade vi förståss lyckats skaffa ett par saker som inte hör ihop med svensk midsommar. Vi slapp regn, dåligt ölsinne och trafikkaos. Det var kort sagt så lyckat som det bara kan bli med stort engagemang, vacker väder och en till följd av "måttligt" alkoholintag bortglömd jantelag.

Nu har jag definierat början på slutet. Det vill säga slutet på min period i München och början eller snarare återupptagandet av att vara hemma. Detta definieras av att jag nyss bokade min hemresa. Den kommer i tidens tecken helt miljöriktigt gå med tåg och inledas den 13 augusti kl 06.52 på München Hauptbahnhof och gå via Hamburg och Köpenhamn för att sedan avslutas kl 23.40 på Stockholms Central. Det är faktiskt ganska faschinerande att man kan färdas landvägen med tåg från München till Stockholm på 17 timmar för ca 700 kr. Anledningen till attt jag valt tåg är främst att jag fruktar problem med övervikt på flyget och då syftar jag inte på min egen figur. Även om det är ansträngande att släpa massa saker så har tågen ännu ingen viktbegränsning på bagage. Dessutom är det ett trevligt sätt att resa på och jag kan i lugn och ro reflektera över var jag varit och vart jag är på väg.

En exponentiellt växande hög med skolarbete, planering av midsommarfest för dryga 50-talet svenskar samt fotbolls EM gör att dygnet börjar kännas kort. Som tur är har jag viss imunitet mot den senare febersjukdomen som tycks ha drabbat Europa. Det verkar faktiskt i mitt fall som att kronisk inflamation i bollsinnet har positiva biverkningar mot sportfeber. Paradoxalt, abnormalt eller bara logiskt, inte vet jag. Dock så har jag bestämt mig för att se alla svenska matcher och nu hade dom ju turen att vinna så ännu kan jag inte avföra den punkten från mitt schema.

Annars så har WG:t denna vecka förärats med en hund, närmare bestämt en Irländsk Setter vid namn Lucca. För att stjäla en känd ingress till en svensk roman, så "kom han som ett yrväder en aprilafton..." . Egentligen var det dock en måndag men ett yrväder det är han. När det vankas promenad förvandlas hallen till en röra av hund, skor, damm och nedrivna artefakter. Allt detta akompanjerat av ett skall som inte lämnar någon sjusovare oberörd. Hursomhelst är det kul med en hund, men ganska bra att ha en under kortare perioder. Tillräckligt för att man ska njuta fullständigt av det, men också tillräckligt för att inse konsekvenserna av att ha djur. Det perfekta djurägandet helt enkelt. Har ni behov av hundvakt vet ni med andra ord att jag alltid ställer upp.

EADS är ett för de flesta svenskar föga bekant företag. Det har dock den blygsamma storleken av mer än 110 000 anställda. Bland tyska studenter är detta företag rankat som en av de populäraste framtida arbetsgivarna och det var därför lite förvånande att som svensk få en av de 25 åtråvärda platserna till utflykten. Efter lite transportstrul anlände vi 9½ minut försent med våran buss och hälsades välkommna av före detta Fregattenkapitän och stridspilot Herr Eckert med orden "välkommna ni har nu 5½ minut på er att dricka kaffe", med en illa dold ironi.

Herr Eckert var tillika huvudansvarig för att ta hand om framtida utländska köpare till en av kronjuvelerna i EADS portfölj, stridsflygplanet Eurofighter. Till den rollen var han nog att betrakta som klippt och skuren. I ett rasande tempo målade han med snygga powerpointbilder upp en bild av företaget som hade kunnat få den mest inbitne propagandaminister att känna sig underlägsen. EADS står för European Aeronautic Defence and Space Company. Bland dotterbolagen dominerar helt Airbus som är helägt av EADS. Förutom det så tillverkar man stridsflygplan, raketer, helikoptrar mm och utför omfattande serviceprogram eller som Herr Eckert uttryckte saken bara ni betalar så kan vi göra i princip vad som helst. Bland de mer ovanliga uppdragen var att lacka om en Airbus A340 vars färg inte längre föll sin arabiska ägarinna i smaken längre, ett av många exempel.

Med på utflykten var också 3 stackars tjejer. Jag skriver stackars för dom var nog mer avskräckta än inspirerade av att söka jobb på EADS. Under frågestunden på eftermiddagen undrade en av dem försiktigt hur stor andel kvinnor som var anställda. Kort enkelt svar 0,25%. Nästa fråga var från en annan tjej som undrade hur det fungerade att ha barn om man var anställd. Alldeles utmärkt svarade Eckerts sidekick herr "glömt namnet på", jag har 2 st. Följdfrågan blev om det fanns dagsimöjligheter på företaget. Nja var svaret vi gjorde ett försök men ingen var intresserad så det lades omgående ner, men rättade han sig, här är det ju mest män som jobbar så det är egentligen inget problem. Till deras försvar måste man dock säga att de hela tiden betonade att de förmedlade saningen och att en förändring nog låg i nästa generations händer. Men att det var en grabbig kultur i företaget och att Tyskland ligger långt efter Sverige vad gäller jämndställdhet är det nog ingen tvekan om. För att återigen citera Eckert: "numera har vi faktisk kvinliga stridpiloter i Tyskland också, 2 st om jag inte minns fel. De flyger så att säga de första obemannade planen".

Det finns två saker som det kryllar av i Tyska städer. Det ena är apotek och det andra är bagerier. Att det finns många apotek  engagerar mig föga. Snarare faschinerar det att upptäcka att det är lättare att få tag i medicin än att hitta en mataffär. Jag vet inte vad det beror på men Tyskland är ju en marknadsekonomi så egentligen kan det ju inte finnas någon annan förklaring än att de är ett sjukt folk. När det gäller bagerierna så är de verkligen en skänk från ovan. Till och med där jag bor mitt  ute i spenaten finns ett bageri på 10 minuters gångavstånd. Naturligtvis granne med ett apotek. Det bästa är dock att de har öppet alla dagar i veckan till och med på söndagar. Denna morgon när brödkorgen ekade tom beslöt jag mig för att göra en utryckning med uppdrag att införskaffa bröd. Det är väl mödan värt att kosta på sig detta lilla besvär. De bröd som erbjuds kostar obetydligt mer än en Skogaholms limpa och då får man ett bröd, inte en uppblåst degklump förpackad i en polytenpåse. För att vidga liknelsen så finns det ju även i svenska mataffärer bröd som går under beteckningen grovt eller nyttigt och visst är de grova och nyttiga men också så förfärligt tråkiga. Tyska bröd har allt; de är grova, nyttiga och sist men inte minst goda. Lite som en välbekant reklam från samma land säger "Tre överaskningar i ett det går ju faktiskt inte..." , men här går det.

Det är därför förvånande att den nyttighetsvåg som drar över landet inte lyckats svepa med sig Skogaholmsbageriet och skickat det till övre murmansk eller var det nu skulle kunna tänkas platsa. Nej det är nog så med oss svenskar att vi gärna väljer det gamla trygga framför det nya ovissa. Varför ska man ändra på något som fungerat utmärkt förut? Det är därför som Sverige fortfarande står utanför EMU, har en stor andel socialdemokrater och slutligen gärna äter 2-3 skivor limpa enligt socialstyrelsens rekommendationer.

Välj själv:

  

Har lekt med min kamera mitt i naturen d.v.s i mitt hus. I ett av de andra rummen bor en annan spindel än den i förra inlägget omnämnda. Han eller för alldel kanske hon har specialiserat sig på att ge sig på saker väsentligt över sin egen storlek. I naturen gäller uppenbart inte att störst är starkast.

Ännu en intensiv helg är förbi och jag sitter nu på min kammare och summerar den lite för mig själv i väntan på att mitt något försenade sömntåg ska anlända. I fredags serverades brakmiddag till mina gästande studiekamrater, Ronny och CJ:s ära (de fick ta med sig ingredisenserna själva :-)). Köttfärsbiffar med potatis och gräddsås samt rabarberpaj med vanlijglass till efterrätt anrättades under glada hejarop tillsammans med ett svalkande glas Rose. Smarrigt och svenskt kan jag lova er. Apropå rabarber så kan jag meddela alla språkintresserade att uttrycket "att lägga rabarber på något" som beteckning för att stjäla inte existerar i tyskan. Även om jag gjort mitt bästa för att införa det så befarar jag att det dröjer innan uttrycket blir allom bekant.

För att göra en lång historia om resten ev helgen kort så bestod den av ett mycket lyckat besök hos släktingar i Heidelberg och Frankfurt. Båda städerna har sin charm och jag måste säga att Frankfurt har ett oförtjänt dåligt rykte. Den staden är definitivt mer än en fruktansvärd flygplats.

Nu närmar sig tåget, men innan jag slutar så kommer ytterligare en liten vardaglig naturbetraktelse som uppföljare till kråkjakten. Mitt hus är som sagt en mer än väl mogen 100 åring med avsaknad av ventilation och att sova utan öppet fönster vore olidligt. Dessvärre är öppet fönster och lampor en dålig kombination ur knottsynpunkt. Ibland kommer dock hjälpen när man minst anar det. I det hörn där min skrivbordslampa står har en spindel etablerat sig mycket strategiskt. Jag tror dock jag överlåter vidare spinnande på den tråden till min nyfunna lilla vän och kryper till kojs istället.