fram

När prognoserna lovar sol tolkar man dem gärna för sanna men när de lovar regn söker man gärna kritiskt efter en annan som lovar bättre utsikter. Inför denna helg inträffade just sistnämnda situation. Jag och en kompis, som var på besök över helgen skulle bege oss ut på vandring. Inte ens SMHI kunde lova annat än regn och åska över södra Tyskland, men "det finns ju inga dåliga kläder...", "hoppet är det sista som överger människan... ", "man planerar för det värsta och hoppas på det bästa" o.s.v. Sagt och gjort vi begav osss iväg och vädret höll inte vad det lovat fram till lunch. Vi lyckades nämligen ta oss torra nära nog halvvägs mot dagens topp Benediktwand (1800 m.öh.). Då kunde molnen som vi bokstavligt talat befann oss i inte hålla sig längre. Regnet fullkomligt vräkte ner och på toppen fick vi nöja oss med att studera det obligatoriska korset då sikten nog inte var blott mer än dryga 100 m.

Vägen ner bjöd på änu mer regn. Tillbaka i byn vid utgått från hade nog ingen av oss någon fläck på kroppen som kunde beteckans som torr. Tåget skulle gå om knappa timmen och vi smet in på närmsta värdshus och frågade ödmjukt om vi fick komma in och ta en kopp kaffe trots att vi såg ut som blöta hundar. Förberedda på att bli utjagade med kvasten möttes vi istället av ett leende och svaret, välkommna in, ni kommer nog inte vara de enda en sån här dag. Tysk gästfrihet och öppenhet när den är som bäst.

Från tåget fick vi i alla fall beskåda toppen. Regnet hade upphört och för en stund skingrade sig molnen. Även om det egentligen var det andra perspektivet av Benediktwand som vi sökte så var det en rolig dag med mycket skojiga funderingar i regnet.