fram

Den 23 september förra året inleddes min tid i Tyskland när jag klev ombord på ett plan på Arlanda. De känslor jag kan erinra mig var en blandning av förväntan inför det nya men också ett visst vemod av det jag lämnade. Jag kommer också ihåg min nervositet inför alla de frågetecken som också var en del av mitt icke fysiska bagage. Hur skulle det gå med språket? Vad var det egentligen för typer jag skulle bo med, i ett kollektiv dessutom? Skulle jag klara studierna? et.c.

Just nu sitter jag bekvämt tillbakalutad med min dator i knät på X2000 från Köpenhamn till Stockholm. Min resa började tidigt imorse och har medelst tåg gått genom större delen av Tyskland och östra delen av Danmark. För ca 40 minuter sedan korsade jag Öresund och kunde återigen njuta det skandinaviska ljuset tillsammans med en strålande utsikt över ett vitskummande hav. Det känns skönt att vara hemma igen och jag ser minst lika mycket fram emot att återigen bli svensk på hemmaplan som jag då såg fram emot att komma till Tyskland.

Mitt år har varit fantastiskt på alla sätt och vis och jag har lärt mig mycket. Även om Tyskland är relativt likt Sverige så finns det oceaner av skillnader och det är först när man träder in i vardagen som man upptäcker dem, frustreras av dem, lär sig behärska dem och även älska dem. Lika roligt är också att förmedla det svenska till människor från andra länder. Samtidigt som jag blivit öppnare för nya saker och kulturer har min identitet som svensk stärkts. Det är det som är så roligt med att bo utomlands, man får något nytt men lär sig också uppskatta det man har.

Alla de frågetecken jag hade för knappt ett år sedan har nu rätats ut och jag konstatera att mitt bagage är betydligt tyngre än när jag åkte, såväl bildligt som bokstavligt talat. Enda skillnaden är att den ena delen är lätt att bära. Jag tänker inte skryta med några prestationer eller i kronologisk ordning beskriva allt roligt jag varit med om. Nu är jag ju faktisk svensk igen och som sådan måste man rätta in sig i ledet, inte minst när jag numera lyder under Jantelagen. Helt kort säger jag bara att det gått bra till och med över förväntan bra. Till alla er som funderar på detta med att bryta upp och pröva något nytt såsom att bo utomlands i ett år säger jag bara, sluta tveka och börja agera! Ni kommer inte att ångra er. Till alla er som troget följt min blogg vill jag tacka för uppmärksamheten. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra med mitt bloggande. Nu väntar först lite ledighet i Stockholm och en dryg veckas segling innan KTH startar igen om  2 veckor. Tiden får helt enkelt utvisa om det blir ett nytt kapitel i den Torvaldska historien på internet.

´Nu är det verkligen inte långt kvar. Idag har jag flängt runt halva stan på jakt efter allt från betyg till ölglas och kräftor. Under kvällen har jag sedan packat merparten av mina saker och som förväntat var det mer än jag trott. Det kommer bli två stora och en liten, tämligen svällande ryggsäckar som gör mig sällskap på tåget.

Imorgon blir det ytterligare lite flängande och sedan avslutning i WG:t för de närmast sörjande. På menyn står kräftor som jag låtit specialimportera från Kina via en svensk tämligen välkänd firma. Samma firma tillhandahåller även allehanda kryddiga drycker, vilket säkert lär behövas om man tolkar kräftpressens recensioner för detta år. Men de är i alla fall vackra att se på de små röa djuren.

Ber att få återkomma med rapport om hur kinesiska kräftor sålda av svenskar smakar i Tyskland. Är det måntro det som kallas världshandel?

Igår genomförde jag min sista vandring för denna gång. Precis som förra gången till stor del i hällande regn. På ett sätt lite trist eftersom man inte ser någonting, men å andra sidan smakar skaffningen och värmen kring kaminen i hytten betydligt bättre.

Huvudsaken till detta arla inlägg är dock en fullständigt underbar seriestripe som Berglin bjuder på i dagens SVD (080810). Jag låter bilden tala för sig själv. På återhörande.

Kl 10.46 idag avslutades mina tyska studier på TUM. Känslan är en blandning av lättnad av att vara färdig och det ödesmättade i att detta är slutet på en mycket spännande tid fyllde mig där jag stod utanför tentasalen. Runt omkring mig var stämmningen minst sagt på topp. Flera tyskar hade laddat med medhavd öl som nära nog var slut innan den hunnit ut ur salen. För egen del är firandet relativt återhållsamt. Imorgon ska jag och Tommi göra sista vandringen i alperna för den här gången. Så det blir en tidig kväll.

Jag nöjer mig nog med dessa korta ord för idag och låter mitt tyska avslutningsepos vänta till den verkliga avslutningen. Än är det några dagar kvar som Münchener och mitt nattduksbord är fyllt av vita små postitlappar med vad jag vill göra innan jag embarkerar tåget på onsdag.

Imorgon är min sista dag som student på TUM. Jag har nu nött reglerteknik i 7 dagar och är mer än lagom trött på det. Nu hoppas jag bara på en schysst tenta och att saken ska vara ur världen imorgon. Glädjande och stärkande för självförtroendet var ett med marginal godkänt i kursen FEM för strömninsmekanikska beräkningar som ramlade in idag. Nu ska jag ta en stärkande lur och i morgon börjar sommarlovet...

Optimeringstentan gick inget vidare så nu är det full gas sista veckan inför le grand finale med tentamen i reglerteknik. I mina studiepauser håller jag så sakta på att avveckla mig själv som Münchenbo. Det tar sin lilla tid då det är mer än man tror och en del saker visar sig vara ganska krångliga. Byråkratiprocessen med gymfirman är nu avslutad och som väntat avgick vedebörande med seger. Dessutom gjorde de fel och sa upp kontraktet retroaktivt från sista juli och jag hann träna idag så därmed fick jag 1 dag gratis.

En annan del av avvecklingen är att avyttra min cykel. Jag har därför tvättat och servat den och nu ligger den ute på ebay med startpris 1 Euro. Det ska bli spännande att se om det blir vinst eller förlust. För de läsare som tycker auktioner är kul (jag vet minst en!!) så lägger jag ut länken till den: "Torvalds cykel"

Om ganska så precis 4 timmar börjar mitt näst sista prov på TUM. Idag är det optimeringslära som ska tenteras. Jag känner mig rätt väl förberedd, men den ständiga lilla klumpen av oro finns ändå där. På svenska tentor har man så pass mycket tid att en liten blackout eller något misstag oftast går att reparera med ett par djupa andetag eller ett toalettbesök. Att slösa bort tiden på sådant mentalt trams går ej här. När tentavakten säger varsågod att börja ska det vara som att öppna en kran och "kunskapen" ska följdaktligen forsa ut på pappret. Sen kan man ju naturligtvis fråga sig vad kunskap är?

För övrigt så har en stor del av min energi denna vecka gått åt att försöka säga upp mitt gymmedlemskap, vilket inte var helt lätt. I Tyskland är bindningstider och uppsägningsdatum mycket centrala i att göra livet surt för konsumenterna. Ett med logik väl underbyggt undantag vore som att utropa anarki på störten. Det går dock att säga upp ett kontrakt om man flyttar, men då måste man visa med ett färskt folkbokföringsutdrag från den nya orten att man flyttat dit. I Sverige behöver man inte anmäla sig som avflyttad förän efter 1 år utomlands. I Tyskland måste man göra det på störten. Således kräver de att jag ska vara nyanmäld i Stockholm vilket jag ju inte är och där står vi just nu. Trots intyg från KTH, avflyttningsintyg från tyska skattemyndigheten, personbevis, pass mm är det status quo. Men nöden är ju uppfinningarnas moder. Det slog mig nämligen att jag för 3 år sedan flyttade från våning 5 till 6 och aldrig ändrade trappantalet hos skattemyndigheten. Detta har jag nu gjort och kan således förmodligen få ett nytt personbevis där det står ett rykande färskt datum. Inte helt enkelt, men jag har fått mycket motion av att cykla med papper kors och tvärs i München och posten gör sig ju en hacka på all korespondens.

Jag har inte haft tid att producera nya inlägg då all min bloggenergi gått åt till att försvara mina uttalanden i inlägget att tala är silver. Är nu uppe i 12 kommentarer vilket nog kommer bli ett bestående rekord. Tack för bidragen!!

Jag har upptäckt de gamla sketcherna där Hasse Alfredsson spelar olika figurer vid namn Lindeman. Han får helt spontant och ovetandes ett uppdrag av Tage Danielsson att t.ex. gestalta danske julgransodlare Lindeman. Med dessa sketcher i mina lurar satt jag idag och drog på smilbanden på väg ut till Universitetet i Garching. Vid näst sista stationen frös mina smilband till is.
- Fahrtausweiskontroll! (biljettkontroll)
Löd genom vagnen från 4 myndiga stämmor som gav sig till känna. Inga problem tänkte jag som alltid köper mitt färdbevis, men så kom jag på att det idag är tisdag och således sedan igår ny vecka. Vad som inte var nytt var mitt veckokort. Min smala lycka var att jag inte var den enda. Inte mindre än tre personer blev ertappade före mig och då hann den sista inte kontrollera alla andra. Jag kunde därmed lite diskret smita av vid nästa station och köpa ett nytt veckokort och komma fram 10 min senare.

Det är inte så mycket kostnaden på 40 Euro i böter som skulle gräma mig utan snarare det pinsamma i att bli ertappad. På mig fungerar såna avgifter således bra. Konstigt nog verkar det finnas människor som de har en provocerande verkan på. Det vill säga de blir ännu mer benägna att bryta mot regeln att köpa biljett. Det där med brott och straff är intressant. Jag kanske skulle ta mig an boken med samma titel. Är det någon som har erfarenhet av den måntro?

MItt skrivbord är fullständigt belammrat av papper med allehanda differentialekvationer. Dessa ekvationer löser nog inte världens problem, men väsentligt mina om jag förstod dem alla. Intressant är dock att nästan allt som sker i naturen eller tekniska processer kan beskrivas med just differentialekvationer. Tyvärr är det väldigt få av dessa som man kan lösa exakt. En av de som skänker såväl studenter som forskare och industri störst utmaning är de s.k. Navier-Stokes ekvationer som beskriver strömningar i fluider. En exakt lösning på dessa samband finns än idag inte och en belöning på 1 miljon dollar är utfärdad till den som knäcker nöten. Idag är man istället hänvisad till numeriska metoder som kräver stor datakapacitet för att leverera en fullständigt upplöst bild av t.ex. strömningen runt ett fartygsskrov. Det är en sådan lösningsmetod, Finita Element Metoden som min tenta på onsdag handlar om.

Till dagens frukost laddade jag hem SVD som pdftidning och läste med intresse Göran Skyttes kolumn. Han tar upp det som jag länge funderat på. Hur kunde det gå så snett för alliansen? Det som från början kändes som en frisk fläkt som sopade undan det trista trötta alternativ som tidigare härskade i Sverige verkar om jag citerar Skytte ha vänts till en politisk baksmällan. Sällan har en regering översköljts av så mycket kritik från de egna leden. Oavsett om det gäller borgerliga riksdagspolitiker, opinionsbildare eller journalister.

Det som faschinerar mig mest är dock att det i Sverige inte verkar löna sig att vara tydlig och hålla sina löften som politiker. Om man får tro opinionssiffrorna i dagens läge så verkar den optimala strategin för en politiker vara; "att tala är silver, att tiga är guld och att göra som man sagt är brons. Ett ovedertagligt fakta måste vara att en stor del av de som röstade borgerligt i senaste valet idag skulle rösta socialdemkratiskt. Varför frågar jag mig. Är det för att det är sexigt att betala skatt? eller var det en stor del väljare som inte visste vad de röstade på? eller är det kanske bara så att detta återigen är ett exempel på att svenskar nog är ett av världens mest förändringsrädda folk (se även inlägg om bröd). Oavsett vilket tycker jag det är konstigt. För vad har egentligen alternativet i form av oppositionen bidragit med? I mitt tycke i princip ingenting. Man är fortfarande lika trötta, anonyma, och oklara på vad man vill göra. Klart det kommer en del utspel, men frågar du mig känns det mest som att man ibland hissar upp en väderballong för att läsa av var vindarna blåser på hög höjd. Det senaste exemplet är om inte annat FRA-lagen. Ni vet den de själva skapat och nu lovar att avskaffa vid ett eventuellt maktskifte. Innovativt eller hur?

Jag har tidigare slagit ett slag för sommarprogrammen i P1. Nu vill jag slå det slaget igen. Sitter på TUM och har under färden ut med tunnelbannan lyssnat på ännu ett suveränt och mycket interessant progam. Journalisten Isabella Lövin sågar vårat sätt att leva och handskas med vårat kapital, jorden. Jag låter programmet tala för sig självt. Antingen kan man ladda hem det som mp3 (klicka här) utan musik eller streama direkt med musik (klicka här) .

Oavsett om något är framtungt eller baktungt känns det som ett motstånd. Med tanke på mitt bloggnamn så får ordet framtungt representera min studiesituation just nu. Idag är det ganska precis 7 dagar kvar till nästa tenta som handlar om Finita Element Metoden för strömningsmekaniska beräkningar. Resterande 2 tentor är jämnt fördelade med i storleksordningen lika mycket pluggtid därefter. Rena lyxen jämför med många andra som har flera tentor på samma dag. Problemet är bara att komma igång. Det var nog länge sedan jag var så omotiverad att plugga. På något sätt är det i min kroppsliga och själsliga rytm sommarlov just nu och då ska de enda böcker man doppar näsan i vara av obildande kiosklitteraturskaraktär. Nåja nu får det vara nog med beklagande för denna gång. Solen skiner äntligen efter de senaste monsunregnen. Vattennivån i Isar har för övrigt stigit en meter och vattnet har antagit en brunfärgad karkatär och det luktar bonde om det. Det räcker således med ett normalt luktsinne för att räkna ut var problemen med övergödning av sjöar börjar.


Nu ska jag hugga in på mitt nyinköpta bröd och ta trädgården i besittning. "Work were you want" som ett känt teleföretag hade som slogan för några år sedan.

När prognoserna lovar sol tolkar man dem gärna för sanna men när de lovar regn söker man gärna kritiskt efter en annan som lovar bättre utsikter. Inför denna helg inträffade just sistnämnda situation. Jag och en kompis, som var på besök över helgen skulle bege oss ut på vandring. Inte ens SMHI kunde lova annat än regn och åska över södra Tyskland, men "det finns ju inga dåliga kläder...", "hoppet är det sista som överger människan... ", "man planerar för det värsta och hoppas på det bästa" o.s.v. Sagt och gjort vi begav osss iväg och vädret höll inte vad det lovat fram till lunch. Vi lyckades nämligen ta oss torra nära nog halvvägs mot dagens topp Benediktwand (1800 m.öh.). Då kunde molnen som vi bokstavligt talat befann oss i inte hålla sig längre. Regnet fullkomligt vräkte ner och på toppen fick vi nöja oss med att studera det obligatoriska korset då sikten nog inte var blott mer än dryga 100 m.

Vägen ner bjöd på änu mer regn. Tillbaka i byn vid utgått från hade nog ingen av oss någon fläck på kroppen som kunde beteckans som torr. Tåget skulle gå om knappa timmen och vi smet in på närmsta värdshus och frågade ödmjukt om vi fick komma in och ta en kopp kaffe trots att vi såg ut som blöta hundar. Förberedda på att bli utjagade med kvasten möttes vi istället av ett leende och svaret, välkommna in, ni kommer nog inte vara de enda en sån här dag. Tysk gästfrihet och öppenhet när den är som bäst.

Från tåget fick vi i alla fall beskåda toppen. Regnet hade upphört och för en stund skingrade sig molnen. Även om det egentligen var det andra perspektivet av Benediktwand som vi sökte så var det en rolig dag med mycket skojiga funderingar i regnet.

Vad kallas den vind som uppstår då centrifugalkraften är i balans med Coriolliskraften? Frågan är en av de jag kunde som rinnande vatten innan jag gick in till Docenten, men nu står det still. Pinsamm tystnad och snilleblixtarna lyser med sin frånvaro. Första ordet är något som vi förknippar med mattematik säger Docenten. Pang bom jag kommer ihåg det, Gradient vind. Bra säger han och noterar rätt svar. Riktigt så illa var det inte på alla frågor. Jag kunde nog 60-70 %, men resten fick jag rätt skojiga hintar till. Jag blev med marginal godkänd, men måste dock nöja mig med att bli sämst i klassen. Nu var vi dock bara tre så en tredje plats är ju inte helt fel det heller.

Summasumarum har jag nu klarat av 2 prov. Återstår gör 3 skriftliga varav nästa är först om knappt 2 veckor. Dagen till ära fick det bli halvtidsfirande med en kall Tegernsee och Pastasallad i Bade-Baden stol samtidigt som jag beundrade solnedgången och den frid i sinnet som närhet till vatten ger.

Förra veckans prov gick precis så bra som jag kunde förvänta mig och lite till. Det verkar helt klart som att muntliga prov betyder bra betyg. Tyvärr kan jag inte tillgodoräkna dem när jag kommer hem. Det optimala är således ett godkänt. Taktiken är att det oftast räcker ganska långt att se glad ut och dra ut på de svar man kan och be dem förklara lite bättre med språkliga ursäkter när man inte kan. Oftast säger de då halva lösningen.

Helgen bjöd på spansk restaurang och spontant besök i Stuttgart. Imorgon ska jag återigen utsättas för förhörandets ädla konst. Det är Doktor Trääpple (Holzäppfel) som ska grilla mig i virvelteori. Den här gången har jag inte lika bra koll så det blir ovanstående strategi som gäller.

Jag är åter tillbaka i München och imorgon inleds sommarens tentasäsong. Upptakten har varit lite seg, men efter en formidabel upphämtning under dagen och med väl förberedda färgbilder ska jag nog kunna charma mig till ett godkänt. Morgondagens ämne är CFD (Continous Fluid Dynamics eller som det också kallas Colourfull Fluid Dynamics). Jag och min tyske kollega har numerisk räknat fram och visualiserat en överljudsstöt kring en flygplansvinge och ska stå till svars för alla förenklingar och antaganden vi gjort. Nedan följer ett smakprov på en av våra beräkningar.

Befinner mig återigen på svensk mark efter att ha tagit "fakiren" från München. Fakiren är egentligen en beteckning jag fått från Karlskrona där det fanns ett morgonflyg till Stockholm som gick kl 6. Varför det kallas så säger nog sig självt. Mitt gick visserligen 40 min senare, men morgonen inledddes ändå kl halv fem.

Syftet med detta inlägg är dock inte at informera om min position utan att utge en rekomendation och jag vill verkligen det starkaste råda er att följa den. Klicka på följande länk, "Sommar med Fredrik Härén" . Då kommer ni att ladda hem podversionen av nyss nämnda persons sommarprogram. Ta er sedan den dryga timmen tid att lyssna igenom det och reflektera över vad han säger. All form av beskrivning eller refererande av detta program vore onödigt och skulle inte heller ge det rättvisa. Lyssna, tänk efter och kanske kan det leda till något nytt för dig!

Imorgon beger jag mig till schärgården och om någon undrar över min position så är jag student vid tekniska universitetet i München och kommer befinna mig långt ifrån en telefonkiosk.

I skrivande stund brukar normalt rusningstrafiken av hurtiga tyskar vara i full gång utanför mitt fönster, men så är icke fallet i dag. Ett slags nervöst lugn har lagt sig över München. På avstånd kan jag från mitt öppna fönster ana ljud som påminner om fotboll. Det är mycket som står på spel ikväll. Turkar är den i särklass största invandrargruppen i Tyskland. När man talar om invandrare i Sverige så talar man om turkar i Tyskland. Berlin kallas på skämt för turkiets andra största stad och faktum är att de är många. Av Tysklands ca 82 miljoner inånare har runt 2,5 miljoner turkiskt ursprung. Precis som i Sverige existerar integrationsproblem här också. Oavsett vem som vinner får man hoppas att sporten förenar och inte förgrenar och att ingen blodspillan kommer att ske.

För att gå från det ena till det andra så tror jag att jag idag har hört mitt hitills längsta tyska ord: Geschwindigkeitswichtungsfunktionenraum. I princip omöjligt att översätta till ett svenskt ord, men det betyder verkligen något. På svenska skulle man nog säga viktfunktionsrymnd för en hastighet.

Imorgon beger jag mig till Sverige för att fira min försenade midsommar :-)

Det finns en låt av Kent om midsommar som börjar  "Sverige, Sverige älskade vän, en tiger som skäms..." . I dessa dagar av FRA-lagar med tigrar som inte tiger och tal om en demokrati i sönderfall visade i alla fall dryga 50-talet svenskar att vi är tigrar och att vi inte skäms för vår midsommar i alla fall. Den melankoli och ironi som Kent förmedlar i sin sång om midsommar gjorde sig icke besvär.

Vi hade lyckats skrapa ihop det mesta som man kan förvänta sig av en svensk midsommar. Här kommer ett utdrag:

• 1 st midsommarstång
• 14 backar öl
• en ansenlig mängd snaps
• 35 burkar IKEA sill
• 2 badbaljor pastasallad
• 1 st grillbil med 30 kycklingar
• Små grodor och klassiska tävlingar som säckhoppning

Sen hade vi förståss lyckats skaffa ett par saker som inte hör ihop med svensk midsommar. Vi slapp regn, dåligt ölsinne och trafikkaos. Det var kort sagt så lyckat som det bara kan bli med stort engagemang, vacker väder och en till följd av "måttligt" alkoholintag bortglömd jantelag.

Nu har jag definierat början på slutet. Det vill säga slutet på min period i München och början eller snarare återupptagandet av att vara hemma. Detta definieras av att jag nyss bokade min hemresa. Den kommer i tidens tecken helt miljöriktigt gå med tåg och inledas den 13 augusti kl 06.52 på München Hauptbahnhof och gå via Hamburg och Köpenhamn för att sedan avslutas kl 23.40 på Stockholms Central. Det är faktiskt ganska faschinerande att man kan färdas landvägen med tåg från München till Stockholm på 17 timmar för ca 700 kr. Anledningen till attt jag valt tåg är främst att jag fruktar problem med övervikt på flyget och då syftar jag inte på min egen figur. Även om det är ansträngande att släpa massa saker så har tågen ännu ingen viktbegränsning på bagage. Dessutom är det ett trevligt sätt att resa på och jag kan i lugn och ro reflektera över var jag varit och vart jag är på väg.